Skillnaden mellan HVB-hem och SiS-hem

Om socialtjänsten har talat om en placering kan det vara svårt att hålla isär alla begrepp. HVB-hem och SiS-hem blandas ofta ihop, men de är två olika saker – och skillnaden är viktig att förstå, särskilt när det är någon du har nära som berörs.

Den här guiden förklarar skillnaderna lugnt och rakt: vad de två formerna är, vem som bestämmer, och vad det innebär i praktiken.

Det viktigaste i korthet

Ett HVB-hem är ett öppet boende med vård och behandling. Personalen arbetar med trygghet, relationer och struktur – inte med tvång. Ett HVB-hem får inte låsa in någon, isolera eller använda fysiska tvångsåtgärder.

Ett SiS-hem är en statlig institution med högre skyddsnivå, som kan använda tvångsåtgärder. Det används när en ung person har ett allvarligt självdestruktivt eller utåtagerande beteende och behöver mer skydd och struktur än ett HVB-hem kan ge.

Med andra ord: skillnaden handlar inte om att det ena är "bättre" än det andra, utan om hur mycket skydd och struktur situationen kräver.

Vad är ett HVB-hem?

HVB står för hem för vård eller boende. Det är en boendeform inom socialtjänsten där barn, unga eller vuxna kan bo under en begränsad tid för att få vård, omsorg och behandling. Personal finns på plats dygnet runt.

De flesta HVB-hem drivs av privata företag eller ideella organisationer, men en del drivs av kommuner. Gemensamt för dem alla är att de måste ha tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg (IVO), som också granskar att verksamheten håller god kvalitet.

Ett HVB-hem är inte ett låst boende. Fokus ligger på att skapa en trygg vardag med rutiner som liknar ett vanligt hem. Personalen arbetar med motivation och stöd, inte med fysiska begränsningar.

Vad är ett SiS-hem?

SiS-hem drivs av en statlig myndighet – Statens institutionsstyrelse (SiS). Till skillnad från ett HVB-hem kan ett SiS-hem bedriva sluten eller halvsluten vård och har befogenhet att använda vissa tvångsåtgärder. Vardagen är mer reglerad, med fasta tider och tydligare säkerhetsregler.

SiS särskilda ungdomshem kallas ibland "paragraf 12-hem", efter den paragraf i LVU som reglerar dem. De används för unga med allvarliga problem som kriminalitet, missbruk eller självskadebeteende – situationer där den unge behöver skyddas från sig själv eller andra.

Vem beslutar om placeringen?

Det är socialnämnden i kommunen som beslutar om en placering. Men formen för beslutet skiljer sig åt:

• Frivillig placering (SoL): Det vanligaste. Placeringen sker i samförstånd, med stöd av socialtjänstlagen.
• Tvångsvård (LVU): När vård inte kan ges frivilligt kan placeringen ske enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Ett beslut om vård enligt LVU fattas av förvaltningsrätten, efter ansökan från socialnämnden – inte av socialtjänsten ensam.

Viktigt att veta: en ung person kan vårdas enligt LVU på både ett HVB-hem och ett SiS-hem. Det är alltså inte lagrummet i sig som avgör vilken sorts hem det blir, utan en bedömning av vilken nivå av skydd och struktur den unge behöver. Placeringen kan också ändras över tid – till exempel flytt från SiS-hem till HVB-hem när situationen har stabiliserats.

En enkel jämförelse

Vad innebär det här för dig som anhörig?

Det är fullt naturligt att känna oro inför en placering, oavsett form. Det kan hjälpa att veta att målet med både HVB- och SiS-vård alltid är detsamma: att den unge ska få stöd att bryta negativa mönster, må bättre och på sikt kunna komma vidare.

Du har rätt att vara delaktig och att ställa frågor till socialtjänsten – om varför en viss placeringsform föreslås, vad som ska uppnås, och hur kontakten med ditt barn ska se ut under tiden.

Den här texten är allmän information, inte juridisk rådgivning. Varje situation är unik. För råd om just ditt ärende, vänd dig till socialtjänsten i din kommun, eller till ett juridiskt ombud.

Läs vidare

• Vad är ett HVB-hem? Komplett guide
• Skillnaden mellan SoL- och LVU-placering
• Kan man överklaga en placering?
• Dina rättigheter som förälder vid en placering